Framförallt en väldigt massa jobbiga känslor. Idag åkte jag till Nyköping och levererade lite födelsedagspresenter till min son som jag inte träffat på nästan 3 år. Och även om jag varje dag tänker på mina barn, och funderar på om det inte finns en lösning, så är det extra jobbigt när jag åker till deras hemstad med en kasse presenter. Det blir liksom för nära och för kännbart hur mycket jag saknar dem och skulle göra vad som helst för att få hålla om dem.
Samtidigt har jag haft en fantasisk upplevelse med min far under dagen. Vi lyckades med lite klurighet och gemensam muskelstyrka få in honom i mor och fars vanliga bil. Detta innebär att man kan börja planera för ett liv som inte är helt beroende av färdtjänst. Men tyvärr är den delen av dagen något som inte lyckas lyfta mig helt. Och det har inte att göra med att jag inte är glad för min fars skull, det handlar mer om att jag saknar min son och min dotter. Och det är orsaken att jag inte orkar skriva mer idag.
Oliver och Elin, jag saknar er något fruktansvärt. Men ni ska veta att jag älskar er även om jag inte är hos er eller ni hos mig. Vi ses snart, saknar er, älskar er, puss puss!
Ensam Pappas Blog 
❤